måndag 15 december 2014

Djur i Hallands historia i ny bok



Djur vatten och ägande i Hallands historia är en ny bok från Kulturmiljö Halland. Den släpps som Utskrift nr 13. Den oregelbundet utkommande tidskriften Utskrift kom därmed med sitt 13:e nummer. Från att vara en tidskrift för artiklar så har Utskrift breddats och har under senare år kommit att innehålla ett par monografier men även konferensrapporter med större bredd än Halland.

Varje arkeolog som arbetat några år i ett område får en bild av hur saker och ting hänger samman där. Det kan vara subjektiva intryck eller så kan det vara baserat på ihopsamlade objektiva fakta. På kulturmiljö Halland har vi några olika databaser där vi för in information. Emellanåt används de för att dra generella slutsatser. I en tidigare blogpost om Lennart Carlie nya bok framgår indirekt att en sådan databas använts, det är Kulturmiljö Hallands C14 databas.

En annan sådan databas är den bendatabas som jag byggt upp. Den innehåller alla uppgifter om benförekomster som förekommer i de rapporter skrivna till och med 2009 som finns i Kulturmiljö Hallands arkiv. Eftersom alla som genomför arkeologi baserat på länsstyrelsebeslut enligt beslutet skall leverera arkivmässiga rapporter till arkivet skulle databasen varit heltäckande om det inte var för det faktum att några småfirmor slarvar med att uppfylla länsstyrelsens beslut. Hur som helst så har tillräckligt mycket data kunnat extraheras för att skapa intressant generell kunskap om det förgångna.

Ser man sammansättningen av djur i Halland stort så kan man konstatera att sammansättningen är dynamisk och speglar större förändringar i det agrara komplexet, dvs jordbruket. Internationellt diskuteras något som kallas secondary products revolution. Det är en modell som lyfter fram framsteg i jordbruket, att dessa sker etappvis. Det första steget i jordbruket var att börja odla samt domesticeringen av några husdjur. Secondary products revolution är införandet av mer rationell odling, tex genom bruket av årder, men det är även effekten av avel som slår igenom. Istället för att djur enbart hölls för sina primära produkter, kött, skinn, ben och horn så innebär secondary products revolution att man började ta till vara ull från får samt i högre utsträckning mjölk. Hästar och oxar börjar användas som dragdur. Detta märks i det Halländska materialet genom att mängden grisar minskar medan kor och får ökar samt hästar börjar dyka upp så smått. Nästa stora förändring är införandet av stallning.

Stallningen och dess förutsättningar diskuteras specifikt i den nyutkomna boken. Jag är inte övertygad om i vilken omfattning djur faktiskt stallades under romersk järnålder och folkvandringstid. Är det gödsel man är ute efter för att sprida på odlingar så kan man lika gärna välja att hålla djuren i fålla invid gården nattetid som att stalla upp dem. Uppstallning vintertid skapar en stor mängd problem, inte minst gäller det vattenförsörjningen.

Utöver djuren i sig diskuteras vatten, ägande och stallning i boken. Bokens sista del är en katalog över halländska benfynd. Boken kan köpas HÄR.

fredag 12 december 2014

Utskrift är inte som andra tidskrifter

Utskrift är Kutlurmiljö Hallands oregelbundet utkommande tidskrift om arkeologi, primärt halländsk. Den kommer oregelbundet. När det finns manus, tid, lust och pengar styr helt. Första numret kom i början av 1990-talet så tidskriften håller en utgivningstakt på något mindre än ett nummer per år. De senaste 5 åren har Utskrift kommit med inte mindre än 6 nummer. Men då kan nämnas att inriktningen har ändrats något. Av de sex numren är två stycken konferensrelaterade temanummer (nr 9 & 11), ett är en vänskrift (nr 12), två är monografier av enskilda författare (nr 13 & 14), och endast ett nummer är ett "vanligt" nummer med stor bredd på artiklarna (nr 10).

Utskrift bemödar sig om att bara ta in relevanta artiklar. Ofta vänder vi oss direkt till skribenter som kan tänkas vara intresserade. De vetenskaliga kraven är inte speciellt höga, tanken är att det skall finnas möjlighet för alla och en var med något intressant att berätta att få utrymme så länge det inte är rent nonsens. Vi tar givetvis inte betalt för utgivningen. Utskrift är definitivt ingen "peer-preview" tidskrift, men vi bemödar oss om att någon som är insatt i ämnet skall ha läst manuset i samband med den vanliga redaktionella bearbetningen. Generellt sett läses manus av minst två men oftast tre arkeologer i olika steg av den redaktionella hanteringen. Hur många gånger ett manus behöver gås igenom hänger såklart ihop med textens grundläggande kvalitet och nogrannhet.

Så arbetar nu inte alla tidskrifter. I takt med att allt fler tidskrifter blir tillgängliga på nätet (open acess) så passar skruppellösa entreprenörer (snarare bedragare) på att tjäna pengar på forskare i behov av publiceringar. För vetenskapsvärlden är sådan på många håll, för att få medel krävs publiceringar. Och publiceringarna skall helst vara i tidskrifter med högt genomslag. Under senare tid har fenomenet med fake-tidskrifter uppmärksammats. Det finns flera riktigt belysande, skrämmande samtidigt roande, exempel på hur det går till. Jag väljer att lyfta fram två som dykt upp i mitt FB-flöde de senaste månaderna.

Spam, skräpmail, får vi väl allihop. Mailen brukar vara nischade. På min jobbmail får jag tex  erbjudanden om konferenser på konstiga platser och erbjudanden om att skriva i tidskrifter än jag får på min privata mail där jag mest får erbjudanden om snabba lån i norska och danska banker. Fenomenet med inbjudningar till vetenskapliga tidskrifter var något som fick ett par amerikanska forskare att skicka in ett manus till International Journal of Advanced Computer Technology. Artikeln hetter kort och gott Get me off yor fucking mailing list. Orden Get me off your fucking mailing list upprepades om och om igen. Lite radbrytningar och rubriker fanns med för att ge texten ett vetenskaligt utseende, men mer än så var det inte. Artikeln accepterades (nedan fig 1 ur artikeln).
Ett annat exempel är det där Maggie Simpson, Edna Krabbappel och Kim Jong Fun blev publicerade i två vetenskaliga tidskrifter:


I det ena fallet kom acceptet med vändande post. I det andra tog det en månad, sannolikt för att simulera en äkta peer-preview granskning... För att ytterligare spä på det hela så använder sig dessa fake-tidskrifter av fake-statistikföretag för att kunna visa på en betydande impact factor*.

Det må vara så att Utskrift inte har mycket till impact factor sett i ett större perspektiv. Men i ett snävare regionalt perspektiv har Utskrift en destu större impact factor. Få, om ens några, vetenskapliga arbeten om halländsk arkeologi och äldre historia kan komma förbi någon av de ungefär 200 artiklar och längre texter som publicerats i Utskrift genom åren. Bredden är enorm. Där finns artiklar om såväl halländskt paleolotikum sida vid sida med 1800-tals bebyggelse på landsbygden. Där finns arkeologihistoriska nedslag och brottstycken jämte katalogpubliceringar av allt ifrån eggverktyg i brons till djurben. Gemensamt för alla artiklar är att de är skrivna av riktiga människor av kött och blod. De har genomgått en redaktionell granskning av människor av kött och blod. Och de har inte kostat skribenten något att få publicerade.

Därför kan du som tänker skriva om Halland, eller kanske redan har ett manus liggande, vända dig till oss** för publicering. Det kanske inte går så fort, men när publiceringen väl blir av blir den på riktigt och i en relevant tidskrift.
________
*Impact factor handlar om vilket genomslag en tidskrift har. Detta undersöks bland annat genom hur ofta den citeras och refereras. Detta spelar knappast någon roll för svensk arkeologi, möjligen kan det spela in vid tillsättningar av högre akademiska tjänster där en pubicering i Antiquity givetvis väger tyngre än en publicering i Utskrift.
**Vänd dig lämpligen till Erik, Per eller Leif så hjälper vi er till rätta:
erik.rosengren(AT)kulturmiljohalland.se
per.wranning(AT)kulturmiljohalland.se
leif.haggstrom(AT)kulturmiljohalland.se




onsdag 10 december 2014

Ny bok om sydhalländsk järnålder


Kulturmiljö Hallands medarbetare Lennart Carlie gick i pension i våras. Men han är nu mer aktuell än någonsin. Nyligen släpptes nämligen hans senaste bok. Den släpps som Utskrift nr 14. Den oregelbundet utkommande tidskriften Utskrift kom därmed med sitt 14:e nummer. Från att vara en tidskrift för spridda artiklar så har Utskrift breddats och har under senare år kommit att innehålla ett par monografier men även konferensrapporter med större bredd än Halland.

Lennarts bok är den vetenskapliga rapporteringen av de arkeologiska undersökningarna i Kårarp. Undersökningarna genomfördes sommaren 2008 och platsen ligger i anslutning till den norra infarten till Halmstad. Men Lennart vore inte Lennart om han inte gör något mer av det hela. I detta fall handlar boken såklart primärt om platsen Kårarp, men eftersom Lennart deltagit i åtskilliga arkeologiska undersökningar från samma period i Halmstadstrakten så passar han på att summera dem och dra en del intressanta generella slutsatser.

Boplatsen, metallålderns bebyggelse på Kårarp, är omfattande och speglar en rik miljö. Inte nödvändigtvis en storman även om det finns spår av såväl metallhantering som hallbyggnader, men väl en plats av betydelse för lokalsamhället. Lennart för in en diskussion kring rättsskipning och kultutövning.

Riktigt intressant blir det när blicken lyfts till omlandet. När platsen sätts i sitt sammanhang. För det lokala sammanhanget är högintressant och ger oss kunskap om tendenser över tid. Tendenser man skulle missa om man höll sig strikt till den undersökta platsen. Tendenser man skulle missa om man (inte nödvändigtvis person, kan lika gärna gälla institution) inte arbetat men samma område länge och successivt sammanställt stora mängder data. Tendenser en extern forskningsinsats skulle fått lägga stora resurser på att fånga upp.

En tendens gäller bebyggelsens lokalisering. Under yngre romersk järnålder blir det övertydligt att man överger kusten och flyttar bebyggelsen flera km inåt landet. Förändringen är så påtaglig att det måste varit frågan om ett tvång snarare än ett val. Lennart väljer att tolka detta som ett svar på förändringar i klimat även om han nämner hot och våld. Men spåren av våld och bränder är få, åtminstone lokalt för om man lyfter blicken lite ser man att det hela sammanfaller med företeelser som det gigantiska vapenoffret i Illerup Ådal, eller Skedemosse på Öland. Vapenoffren i Finnestorp i Västergötland är något yngre men kan nämnas de också.

En annan tendens är den folkvandringstida krisen. Denna har berörts på olika sätt till och från i säkert 100 år av arkeologisk forskning. Termer som Fimbulvinter har använts. För sydhalländskt vidkommande kan krisen illustreras på det vis Lennart gör i sin bok. Genom en enkel graf med samtliga C14 dateringar från Halmstadtrakten. Genom åren har det blivit bortåt 200 stycken för perioden 200-900 eKr. Sammanställds i en graf så ser man att romersk järnålder var blomstrande men att folkvandringstid och vendeltid var extremt problematiska. I vikingatid ökar mängden dateringar igen. Dateringarna speglar vad som undersökts arkeologiskt och man kan såklart säga att vi helt enkelt inte lärt oss att hitta 500 och 600 talens fornlämningar. Så kan det vara men det är givetvis inte så enkelt. Det är nämligen en företeelse vi ser på många håll. Lennarts sammanställning snarast bekräftar och kvantifierar den i ett sydhalländskt perspektiv.

Lennart Carlies bok Kårarp och grannarna kan beställas HÄR.
Lennart hugger in på tårtan dagen då han avtackades efter lång och trogen tjänst.

måndag 8 december 2014

Vänbok till Elisabeth Arwill-Nordbladh

När jag kom till jobbet idag väntade en bok vid mitt postfack. Vid postfacket, den var nämligen allt för tjock för att rymmas i postfacket. Boken är i skuret A4-format, hårda pärmar och sisådär 650 sidor tjock. ett 50-tal författare har bidragit.

Boken är en vänbok till Elisabeth Arwill-Nordbladh som blev professor emerita den för en vecka sedan (den 1/12).

Men vad har den med Kulturmiljö Halland att göra?

Jo Elisabeth har gjort sitt intryck på Kulturmiljö Halland, inte minst genom att flera av oss här haft henne som lärare.Så när det började cirkulera en inbjudan att delta i en vänbok till Elisabeth så kände såväl jag som tf avdelningschef Per Wranning att vi ville visa Elisabeth vår uppskattning.

Pers artikel i boken handlar om yngre järnålder. Närmare bestämt de tämligen fåtaliga spåren av vendeltid och tidig vikingatid som återfinns i södra Halland. Statistiskt sett är perioden kraftigt underrepresenterad men Per väljer ett par exempel som visar att där finns en synnerligen intressant historia att nysta vidare i.

Min artikel har ett annat perspektiv men utgår även den ifrån exploateringsarkeologiska resultat. Jag resonerar kring genderfrågor utifrån olika materialkategorier och företeelser utifrån en gravhög som Kulturmiljö Halland undersökte i Skrea år 2012.

Jag har inte hunnit sätta mig in i övriga nästan 50 artiklar, men av titlarna att döma finns det mycket matnyttigt att hämta. Uppenbart är i vart fall att Elisabeth gjort intryck på arkeologer inom och utom arkeologin, samt i arkeologins alla olika delar. Hon har gjort intryck på såväl de delar som handlar om förvaltning som utbildning och givetvis båda delarnas forskning.

Leif Häggström
______________________
Med hjärta och hjärna. En vänbok till Elisabeth Arwill-Nordbladh
Red: Henrik Alexandersson, Alexander Andreef & Annika Bünz.
Göteborgs Universitet, Institutionen för Historiska studier
BOTARC serie A, Gothenburg Archaeological Studies, vol 5.
Göteborg 2014
ISSN: 1403-8293
ISBN: 978-91-85245-57-7

tisdag 28 oktober 2014

Förundersökning av åtta fornlämningar inför ny VA-ledning mellan Veinge och Laholm

Förundersökningen av åtta fornlämningar som berörs av nedgrävningen av ny VA-ledning mellan Veinge och Laholm har nu avslutats. Boplatser och gravar har undersökts inom denna ledningssträcka som slingrar sig genom ett fornlämningsrikt landskap.
Här kommer några glimtar från de olika platserna som förundersökts:
Östersjökeramik som påträffades tillsammans med vävtyngder i resterna av ett grophus inom Vessinge bytomt. Veinge 346
 
Boplatslämningar vid Vessingehögen, Veinge 347-349

 
Ugn vid Tjärby 69
 
Boplatslämning Tjärby 79

 

Stensättningen invid Tjärbysjön
 
 
Flatmarksgravar i skugga inom Laholm 241.

Fotnot. Laholmsbuktens VA planerar en ledningsdragning mellan Veinge (reningsverket strax söder om Veinge kyrka) och Laholm (anläggning strax norr om Lagan) och med anledning av detta har åtta fornlämningar som påträffades vid en arkeologisk utredning december 2013 nu förundersökts.  Se rapporten Tegnhed 2013 Arkeologisk utredning Steg 2: VA-ledning Veinge – Laholm. Länk till rapporten: http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/6749

fredag 5 september 2014

Böcker på gång

Just nu håller jag på att korrekturläsa en steg två rapport (vetenskaplig fördjupning i bokform) om undersökningarna vi gjorde i Tölö (Kungsbacka) för ett par år sedan. Den kommer i höst, ungefär samtidigt kommer en bok av Lennart Carlie om järnålder kring Halmstad. För den som är intresserad av Hallands historia så blir det två givna böcker att sätta upp på listan över önskningar inför jul!

onsdag 14 maj 2014

En förälders plikt

Att vara förälder och arkeolog medför en del förpliktelser. Bland annat är det givet att man ställer upp och besöker skolan när ungarna lär sig om vår förhistoria och historia. De senaste veckorna har jag gjort två sådana besök.

Mina ungar går på en liten byskola med ganska få barn. Det kräver att skolan och lärarna har ett dynamiskt förhållningssätt till undervisning. Till exempel läser såväl tvåorna som treorna om förhistorien parallellt. Anledningen till detta är enkel. Vart annat år åker tvåorna och treorna till Ekehagens Forntidsby i Falköping.
Som arkeolog och förälder har jag såklart redan varit på Ekehagen tillsammans med ungarna. Dels för att jag själv var nyfiken och dels för att det visade sig att ungarna tyckte det var jättekul!

Som förberedelse för studiebesöket besökte jag skolan två gånger. En gång för att prata om stenålder och en gång för att prata om metallålder. Att under två lektioner riva av hela förhistorien är inte så lätt. Jag valde att väldigt grovt försöka lyfta fram det jag tycker är de viktigaste skillnaderna mellan de olika tidsåldrarna, samt inte minst försöka relatera till ungarna. Detta gjorde jag dels genom att höfta till med en gissning på hur många familjer som kunde tänkas ha bott i socknen under paleolitikum*, mesolitikum, neolitikum, bronsålder, samt äldre respektive yngre järnålder. Allt blir väldigt lättförståeligt för ett barn om man berättar att det under paleolitisk tid fanns en enda familj i hela socknen men att det för 2000 år sedan fanns ungefär lika många gårdar som idag. Självklart hade jag kikat på FMIS så att jag kunde säga var det gjorts fornfynd, givetvis valde jag exempel nära de gårdar där jag visste att det fanns närvarande ungar... Så kan man arbeta när man känner barnen och den skyldigheten har man som yrkesverksam arkeolog (förälder).

För övrigt fyller Ekehagen 30 år i år. Jag tycker att det är fantastiskt att Falköpings kommun håller igång verksamheten!!
_________________________
*Det finns paleolitiska fynd i min by, till och med en ren har hittats när det grävdes i min fårhage i början av 1900-talet

tisdag 4 mars 2014

Fältsäsongen 2014 har startat

Fältsäsongen 2014 har startat. Årets första utejobb blev en förundersökning invid Varbergs fästning inför planerad byggnation av en så kallad Tenaljterass, en servicebyggnad, strax väster om uppfartsvägen mot porten till Varbergs fästning. I förundersökningsschakten påträffades stenkonstruktioner som högst sannolikt är resterna efter Swingeln, en extra skyddsmur för huvudporten. Swingeln avslutades med en batardeau, en hålldamm för gravens vatten och ser man till det äldre kartmaterialet från 1600-talets mitt och 1700-talet sammanfaller placeringen av denna med de nu påträffade stenkonstruktionerna.

 
Schaktning i förundersökningsområdet, strax väster om porten in till Varbergs fästning.



Murkonstruktion i ett av förundersökningsschakten.

onsdag 26 februari 2014

Mårten Sjöbecks bilder på nätet

Det är ett tag sedan Riksantikvarieämbetet tillgängliggjorde en fotografisk skatt på nätet. Jag tänker på ett urval bilder av Mårten Sjöbeck som Riksantikvarieämbetet släppt via flickr. Ni hittar bilderna HÄR. Bland bilderna finns en handfull från Halland. Alla är väl värda att titta på, i många fall speglar de ett landskap som inte längre finns. De visar hur snabbt ett landskap kan förändras, hur det landskap som vi idag tar för givet inte ens var påtänkt på mormors fars tid. Det var trots allt länge sedan det såg ut såhär på Hallands ås:
Bilden är länkad från flikr, här finns mer information. Här kan ni läsa om rättigheterna för bilder som RAÄ lagt ut på flikr commons. Fotografen är såklart Mårten Sjöbeck och bilden är antagligen tagen i samband med arbetet inför boken Halland - en landskaplig orientering vid betraktandet av Halland från statsbanornas tåg under färder som gavs ut på 1930-talet. Jag har andra upplagan inbunden i halvfranskt band av min mormors far Åke och den är utgiven 1931.

Så, vill ni vackra bilder av hur Sverige såg ut i början av 1900-talet så skall ni titta på Mårten Sjöbecks bilder på t.ex. flikr, de är oslagbara. Lunds Universitet har lagt ut en stor mängd av Sjöbecks bilder på Europeana. Du hittar dem HÄR.